Drömde d konstigaste för nån natt sen.

D var så att jag å några andra kvinnor just kommit fram till d här "kvinnohemmet" å här skulle vi vara en längre tid! Jag var inte där för att jag behövde gömma mig eller så utan för att jag tydligen höll på med nån hemlig artikel om hur kvinnohemmen såg ut innifrån och deras brister! 

När vi klev ut ur bussen som fört oss till den hemliga platsen möttes vi av några ledare som följde oss in. Dom började med att visa oss dagrummet/köket/vardagsrummet! D var här man var på dagarna och fördrev tiden med kortspel tillexempel. Rummet var beigegrått med ljusljusblommiga gardiner i fönstret som vette mot skogen, d luktade lite unket, kanske tillochmed lite mögel. Borden som var där var såna i helträ vars bänkarna sitter typ fast i underifrån, tre såna bord fanns där. Köksutan till att laga mat På var inte stor, kanske bara två och enhalv meter, vilket inte alls e mycket iochmed tanken på hur många kvinnor som var här! Blir många kockar på en liten uta tänkte jag. Vi gick vidare till d som skulle vara "mitt" rum, där var d tydligen så att två till skulle bo. D var en våningssäng 80x200 på varje rum å så en enkelsäng 80x200. Nästan alla rum var målade ljusblå eller "pastell", vet inte om d e en färg, men d mesta av möbler å väggar var i ljusljusa färger, skulle väll vara lugnande eller nått sånt! Inne på rummen fanns en svag doft av lavendel, ja lavendel! 

När vi var färdig med omvisningen inne gick vi ut å vidare ner mot havet och en lång, lång brygga på höger sida! På vägen ner till havet å sandstranden mötte vi många kvinnor, alla i olika åldrar men du kunde se att dom hade en sak gemensamt, rädsla och skam!  

Vi möttes av en äldre kvinna nere på stranden som log snällt mot oss. Hon hade klara drag i ansiktet och ljusgrått kort hår! Hon var helt klädd i svart, svarta byxor å en svart stickad tröja. 

Hon började prata om att deras mål me kvinnohemmet var att rehabilitera samtidigt som att dom skulle förbereda kvinnorna så att dom nån dag kunde ge sig ut i "verkliga" livet, och klara sig där på egen hand, utan nån som trycker ner dom... 

Hoppas d finns ett sånt här ställe nån stans vid havet, för dom som behöver d! 

Slut!